Gör komplexa problem simpla, eller gör det enkelt att jobba på komplexa problem?
Jag läste ett så bra inlägg av alltid intressanta John Cutler. Han tar upp problematiken med att folk, särskilt ledare, i organisationer är överbelastade (kognitivt!) och vill ha saker förenklat och sammanfattat hela tiden så att det ska gå att greppa på de få minuter de har att lägga sitt fokus på någonting.
I det citerar han en twittertråd av Cat Hicks, psykologiforskare och konsult:
Doing research with developer teams, something that really strikes me is how much people look for ways to make complex problems easy rather than make it easy to work on complex problems
What I mean is, sometimes it's really useful to admit we just are trying to accomplish tough things. Asking how we can support our teams who NEED the time and space to work through that, it's often a much more tractable lever than trying to change the inherent nature of the work
I think it behooves me to say as a psychologist here that I think people are actually really excellent at working on complex problems! It's one of the reasons research with developers is so great. Overall devs love to learn, love to be curious, love to innovate. It is core stuff.
What would it look like if we could ask, "how do I make this the absolute best environment for complex problem-solving" instead of "how do I take away all these annoying hard problems." The stuff we want to accomplish in the world is hard. But can be joyful to accomplish.
Det är trots allt grejen med komplexa problem - de går inte att reducera ner till något simplare. Det är det som är definitionen på komplex! Istället för att tro, och lägga väldigt många mantimmar på att försöka åstadkomma, att ett komplext problem ska passa som tre punkter på en powerpoint, så kanske vi mer realistiskt kan försöka skapa bättre förutsättningar för människor att göra bra arbete på komplexa problem?
John Cutler:
Many organizations have leaders who are so busy and overstretched that they can barely pay attention to something for more than ten minutes. Meanwhile, armies are working to boil complex things down into "simple" summaries, so those precious ten minutes are "productive." These requests go up and down the organizational network with varying amounts of information loss—10 pages crunched down to 1 page to 1 paragraph to 4 words and back again—over and over like an elaborate telephone game where each hop mandates summarization.
Jag har sett flera se ChatGPT och liknande som lovande här: de kan göra kortare och kortare bullet points av ens mail eller presentation, eller skriva längre utifrån bullet points. Så man kan överlåta både skrivandet och läsandet på sin AI-assistent. Och tänkandet? Och beslutsfattandet?
Jag har ju skrivit en bok om detta, att skapa förutsättningar (för sig själv) att ha en ostörd stund på dagen där man kan tänka på de där svåra sakerna som helt enkelt inte låter sig reduceras mer. Men på en lite mer organisatorisk nivå är det svårare, det tycker jag. Det känns som det kräver ett litet större leap of faith än ständigt fokus på produktion och KPIer och vinst i varje minut av dagen.